Links

Kristiansten fästning. Foto Dag Nilsen, NTNU.

PROGRAM FÖR DEN NORDISKA KONFERENSEN «BYGGNADSARKEOLOGIN FÖRR, NU OCH I FRAMTIDEN.» Lördag. Workshop 2. Aud. 4.

Kl. 9.00 Ankomst. Indelning i workshopgrupper. Kaffe/the med croissanter.

Kl. 9.30 Eir Grytli, arkitekt, professor, dr. ing., Institutt for Byggekunst, historie og teknologi, NTNU, Norge

Kristiansands Bastion – byggnadsarkeologi med slåttermaskin

Hösten 2006 samarbetade 10 arkitektstudenter och 12 studenter på Mastersprogrammet i kulturminnesförvaltning på NTNU om en byggnadshistorisk dokumentation och analys av Kristianstens fästning i Trondheim, uppförd 1682. Detta arbete var första steget i en terminsuppgift där arkitektstudenterna i efterhand projekterade förslag till olika initiativ/ingrepp för nya aktiviteter på fästningsområdet. Dokumentationen utfördes i 5 tvärfackligt sammanställda grupper, en av dessa jobbade med Kristiansands Bastion. Bastionen är en del av fästningen som inte underhållits sedan nedläggningen 1816. Den syns i dag nästan enbart som en förhöjning i landskapet och mycket få av stadens invånare är medvetna om att den är en del av en väsentlig större fästningsanläggning som en gång låg här. Genom kombinationer av källstudier skriftliga källor, foton, kartor, intervjuer m.m. – och fältstudier, som här närmast fick karaktären av vanlig arkeologi, rekonstruerade studenterna en digital modell av byggnadskomplexet på bastionen. Dagen efter inlämningen av uppgiften fick de se ett foto från 1859 som i stor utsträckning bekräftade deras teorier.

Arbetet har varit av stort intresse för fästningens ägare, Nasjonale Festningsverk en avdelning av Forsvarsbygg. Det har medfört ökad uppmärksamhet och vidare undersökningar kring denna bortglömda del av Kristanstens fästnings historia.

Kl. 10.05 Kirstine Haase, stud. mag., Afd. for middelalder- og renæsancearkæologi, Århus universitet, Danmark

Nørre Vosborg i tid och rum – en byggnadsarkeologisk undersökning

Sedan 2004 har herrgården Nørre Vosborg på Jylland genomgått en omfattande restaurering. Nørre Vosborgs huvudbyggnad är byggnadsminnesförklarad  och gården är en av de få herrgårdarna på Vestjylland med medeltida byggnadslämningar. På grund av den omfattande restaureringen har en grupp forskare från Aarhus Universitet, Dansk Center for Herregårdsforskning samt Holstebro Museum och Ringkøbing Museum sjösatt ett 4-årigt forskningsprojekt med Nørre Vosborg som utgångspunkt. Projektets namn är "Nørre Vosborg i tid och rum – en tvärvetenskaplig undersökning av herrgårdens omgivning från vikingatid till i dag".

Som ett led i detta projekt har byggnadsarkeologiska undersökningar utförts i samband med restaureringen. Dessa har huvudsakligen omfattat herrgårdens fyrlängade huvudbyggnad. Vid första ögonkastet kan man omedelbart konstatera att de fyra längorna representerar var sin period i dansk arkitekturhistoria från senmedeltid till i dag. Med hjälp av enstaka arkeologiska undersökningar

på befästningsplatsen, resultaten av de byggnadsarkeologiska undersökningarna och arkivstudier har det varit möjligt att gå ett steg längre och rekonstruera Nørre Vosborgs byggnadshistoria.

Tack vare det tvärvetenskapliga samarbetet kommer det på lite sikt att vara möjligt att t.ex. se utvecklingen i herrgårdens byggnadshistoria i relation till områdets förhistoria, resurser och de olika familjer, som bott på Nørre Vosborg.

Kl. 10.40 Lars Roede, arkitekt, seniorrådgiver, dr. ing., Oslo Bymuseum, Norge

Frogner gård i Oslo – byggnadsskador ger ny byggnadshistorisk kunskap.

Frogner gård i Oslo, i dag Oslo Bymuseum

Högreståndsbyggnaden Frogner gård i Oslo har en omtumlande historia. Den började som en bondes enkla timmerhus, men köptes 1750 av den danskfödde officeren Hans Jacob Scheel, som byggde till och uppförde nya ytterväggar i korsvirke utanpå de gamla. Det var en dålig idé, eftersom förruttnelsen i det gamla timret måste ha börjat omedelbart bakom murverket. Till råga på allt gjorde den senare ägaren från 1790, kammerherre Bernt Anker, tillståndet ännu värre genom att klä nordväggen med en halvstensmur.

Ett fönster från husets andra våning visar de tre väggskikten ytterst en "skalmur" från 1790, därefter korsvirke från 1750 med spår efter fodren från dåtidens fönster, och längst in den illa skadade timmerväggen från åren runt 1700. Under fönstret ser man ett försök till en byggnadsteknisk förbättring från 1790 isolering mot inträngande fukt med hjälp av näver (björkbark). Det visade sig effektivt.

De allvarliga byggnadsskadorna, som nu åtgärdas, visar sig tyvärr vara mycket mer omfattande än förmodat. Men den positiva sidan av saken är all den nya kunskap om stadierna i husets historia som samtidigt kommer fram.

Korsvirkeshus var sällsynta i Norge och fanns nästan uteslutande i Oslotrakten. Detaljerna kring detta exempel på norskt korsvirke från 1750 är därför så mycket mera intressanta att få undersökta.

Kl. 11.15 Anna Brandi, målningskonservator, Riksantikvarieämbetet, Stockholm, Sverige

"Skaparkraft Mälsåker".

Mälsåkers slott är ett av Sveriges ståtligaste barockslott och fick sin nuvarande utformning på 1670-talet. Den dåvarande ägaren som var en av Sveriges rikaste män anlitade Nicodemus Tessin d.ä. som arkitekt. Utgångsläget var en rektangulär byggnad från tidigt 1600-tal som i sin tur var byggd på ett senmedeltida tornhus. Fasader och interiörer omgestaltades efter barockens ideal. Skickliga hantverkare från bl.a. Italien smyckade rummen med stuckatur, vävtak, paneler och mönsterlagda golv.

Vid mitten av 1700-talet kom Mälsåker i släkten von Fersens ägo. En del av bostadsrummen fick då ny rokokoinredning. Många och delvis olyckliga ägarbyten följer därefter och en period av förfall tog vid fram till början av 1900talet då slottet restaurerades.

Under andra världskriget används slottet för utbildning av norska infanterisoldater. En mycket kall januarinatt 1945 eldades det sannolikt mycket hårt i kakelugnarna och det utbröt en eld på vinden ovanför stora riddarsalen. Yttertaket förstördes och de rikt utsmyckade stucktaken i översta våningen störtade in. I flera år stod slottet utan ordentligt tak vilket naturligtvis

gjorde stor skada. 1951 överläts Mälsåker till svenska staten och man planerade att bygga om slottsinteriörerna till arkiv. De delvis förstörda träbjälklagen ersattes därför med betongkonstruktioner och alla originalfönster byttes ut. Idag förvaltas Mälsåkers Slott av Riksantikvarieämbetet.

Byggnadshyttan Mälsåker. Mellan åren 1993-1997 etablerade Riksantikvarieämbetet en byggnadshytta på Mälsåker för att påbörja restaureringsarbete. Beteckningen ”byggnadshytta” är inspirerad av den organisation de stora medeltida byggena använde sig av. Etableringen av byggnadshyttan hade föregåtts av att slottet valts ut som fallstudie för eleverna vid Kungliga Konsthögskolans påbyggnadsutbildning i restaureringkonst under läsåret 1990-91. Slottet var då tämligen raserat, men lyckosamt i detta var alla exponerade och kvarvarande spår som kunde avläsas i förödelsen. Kursdeltagarna gjorde en teknisk och antikvarisk förundersökning med förslag till vårdprogram av byggnaden. Trots branden fanns ursprungssnickerierna i stor utsträckning kvar med målad dekor från Tessins tid. Det visade sig också att de skulpterade stucktaken skulle kunna rekonstrueras. Under byggnadshyttans tid fick hantverkare, arkitekter och konservatorer möjlighet att praktiskt utöva avancerat restaureringsarbete och utveckla nya konserverings- och restaureringsmetoder. Restaureringen av slottets fasader och tak avslutades 1996. Invändigt återstod dock mycket arbete.

Skaparkraft Mälsåker. De goda erfarenheterna från 1990-talets byggnadshytta är grunden för ett nytt utbildningsprojekt som startade i juni 2006 och beräknas pågå t.o.m. november 2007. "Skaparkraft Mälsåker" engagerar flera av hantverkarna, konservatorerna och arkitekterna från den första byggnadshyttan och kunskaperna kan därmed föras vidare. En nyhet är att det nu också pågår arbete i slottsparken. Tanken är att utnyttja hela anläggningens möjligheter och att skapa en kulturell mötesplats och ett centrum för studier och metodutveckling inom byggnadshistoria, trädgårdshistoria, byggnadshantverk och restaureringskonst.

Kl. 11.50 Niels-Holger Larsen, arkitekt, eget företag, Danmark

Involvera hantverkare i det byggnadsarkeologiska arbetet och den löpande förmedlingen.

Många byggnadsarkeologiska undersökningar äger rum under själva byggarbetet. Det är därför viktigt att informera hantverkaren om vad man söker efter och varför – och att få hantverkaren att stoppa i tid, ifall något dyker upp. Man skall även förmedla resultaten under tiden och göra hantverkaren intresserad – såväl mästare som gesäller och grovarbetare. Det handlar om att lära folk att använda ögonen, en kamera och göra anteckningar på en ritning. Företagen skall informeras om att detta kan ta tid i arbetsprocessen.

Kl. 12.20 Lunch i Kunstakademiets arkitektskoles kantin.

Kl. 13.20 Gunilla Gardelin, byggnadsantikvarie, fil. lic., Kulturen i Lund, Sverige

En värld av sten. Stenhuggarnas organisation i medeltidens Östergötland.

Under äldsta medeltid uppfördes kyrkor i trä, men så småningom började även kyrkor i sten att byggas. Ibland förseddes de med påkostade portaler och fönster. I det östgötska landskapet finns en lättbruten kalksten som använts för att bygga många av de medeltida kyrkorna. Att försöka spåra de stenhuggare som låg bakom utformandet av arkitektoniska detaljer har varit en utmaning i den här boken. Att följa stenhuggarnas arbete genom att undersöka de huggspår de lämnat efter sig i stenen har utgjort grunden för att utforska hur deras arbete varit organiserat. Flera personer kan ha legat bakom de påkostade stenkyrkornas tillkomst. De finbearbetade stenarna kan därmed berätta om de personer som ville

manifestera sin ställning i det medeltida samhället och som hade resurserna till att göra det.

kl. 13.55 Jon Brænne, forskare, målningskonservator, Norsk institutt for kulturminneforskning, Norge

Byggnads- och färgarkeologi – två separata professioner eller ett sammanhängande ämne?

Sør-Trøndelag. ”Vollan” i Kvikne. Huvudbyggnaden. Ursprungligen en envånings Østerdalsstuga. Ombyggd till nuvarande utseende ca. 1845. ”Kapellet” till höger byggt ca. 1850.

Fasaden ger intryck av att byggnaden är ett tvåvåningshus, men fönsterna avslöjar att det finns en byggnad med lågt tak inne i den stora byggnadskroppen. De översta delarna av fönsterna i första våningen och de nedersta delarna av fönsterna i andra våningen är blindfönster. Både byggnads-, färg- och dekorhistorien är oupplösligt sammanflätade i denna byggnad. Foto Brænne, 2006

Presentationen på workshopen ska försöka ge ett inblick i förhållandet mellan de två delprofessionerna som tillsammans utgör byggnads- och färgarkeologin. Inom delar av det byggnadshistoriska ämnet finns tendenser att förbise eller inte förstå nyttan och nödvändigheten av att bearbeta, använda och tolka alla befintliga källor i samband med byggnads- och färgarkeologiska undersökningar.

De färgarkeologiska undersökningarna kommer även att sättas in i ett vidare socialt perspektiv för att visa vilka slags upplysningar det är möjligt att hämta ur färghistoriska undersökningar.

Se den resterande delen av lördagsprogrammet här

Värd för konferensen är INSTITUT 1

Konferensen har fått ekonomiskt stöd av

Läs mera om, hur man får ekonomiskt stöd. Klicka på logon!

Till sidans topp

Copyright © 2006-07 buildings-archaeology.net. Updated april 11 2007 | webmaster