Links

Planteringen runt vårt byggnadskulturarv. Bent Falk se nedan.

PROGRAM FÖR DEN NORDISKA KONFERENSEN «BYGGNADSARKEOLOGIN FÖRR, NU OCH I FRAMTIDEN». Lördag. Workshop 3. Aud. 5.

Kl. 9.00 Ankomst. Indelning i workshopgrupper. Kaffe/the med croissanter.

Kl. 9.30 Bent Falk, arkitekt, eget företag, ordförande i föreningen "By og Land", Danmark

Växterna runt vårt byggnadskulturarv

Vill man besöka våra kyrkor är detta bäst under vinterhalvåret. Vid denna tidpunkt kan man iaktta de stora byggnadskropparna och se de byggnadsarkeologiska spår, som tiden skapat.

Genom århundraden stod landsbygdens kyrkor i Danmark likt fyrtorn i landskapet. De var landmärken för den resande. Nu döljar de sig bakom gröna murar.

Kyrkogårdarnas eviga grönska växer på bredden och i höjden som stora skärmar, beslöjar byggnaderna, och ofta täcker träden de spår, som har ett berättande värde för den byggnadsarkeologiskt intresserade.

Rötterna sätter sina spår med sprickor i murverket och de ökade ammoniakångorna sätter nu också deras gröna spår på vårt byggnadskulturarv.

Kl. 10.05 Tone Marie Olstad, forskare, målningskonservator, Norsk institutt for kulturminneforskning, Norge

Bryggen från 1700-talet med färger från 1900-talet; önskvärt med en ändring?

Bryggen i Bergen återuppfördes efter en brand 1702. Bryggen är rester av en gammal hamnbebyggelse med traditioner från medeltiden längs östsidan av Vågen, Bergens centrala hamn. En del av 1700-talets byggnader är fortfarande bevarade. De är uppförda som timrade loft i så kallade "gårdar". En gård är en lång rad byggnader på en eller två sidor om en gemensam gårdspassage, med delvis öppna svalgångar mot denna. I bakre delen ligger en del stenkällare som går tillbaka till 1400-1500-talet. Området är i dag en levande historisk stadsdel på ca 1,3 hektar ( 13.000 kvadratmeter ) med 61 byggnadsminnesförklarade byggnader. Den stadsdel som man i dag försöker bevara åt eftervärlden, är summan av många förändringar. Stora delar av Bryggens byggnadsdetaljer och ytor är från 1900-talet, men det finns fortfarande byggnadselement och målade ytor som kan ge information om 1700-talets eller det tidiga 1800-talets färger. NIKU har genomfört årliga färgundersökningar av exteriörer på Bryggen sedan 1999. Färgundersökningarna samlar information från såväl de äldsta bevarade byggnadsdelarna som från de nyare. Färghistoriken skall kunna användas som underlag för en värdering av vilka färger och ytor världskulturminnet Bryggen skall ha.

Kl. 10.40 Ann-Charlott Feldt, antikvarie, Östergötlands länsmuseum, Sverige

S:t Larskyrkan i Linköping  rapport från en pågående byggnadsarkeologisk undersökning.

Tornet på S:t Larskyrkan i Linköping har med hjälp av dendrokronologi daterats till ca 1177 och en ombyggnad efter en brand är daterad ca. 1330. Sannolikt har den romanska stenkyrkan föregåtts av en träkyrka. Bland annat har en syllstensrad och hällar av tidigkristna runristade gravmonument påträffats vilka har setts som indikationer på en äldre träkyrka.

Under april 2007 genomförs en byggnadsarkeologisk undersökning av S:t Larskyrkans torn. Anförandet är en direktrapport från de pågående undersökningarna, som har som syfte att undersöka de medeltida murverken i S:t Larskyrkan för att fastställa kyrkans och tornets olika byggnadsetapper. Dessutom ska bl.a. bjälklagsnivåer, byggnadstekniska lösningar och rumsfunktioner undersökas. Metoderna som används har bl.a. utvecklats vid de omfattande undersökningarna på Linköpings slott.

För närvarande pågår dessutom planeringsarbeten för att göra S:t Larskyrkan mer tillgänglig med bl.a. en ny utställning i kryptan där murarna från den rivna romanska stenkyrkan fortfarande finns kvar. Resultatet av undersökningarna i tornet utgör en del i de fortsatta arbetena med tillgängliggörandet av kyrkan och förmedlingen av dess långa historia. Under 2007 publicerar även Östergötlands länsmuseum en skrift om de omfattande arkeologiska undersökningar som utfördes under kyrkan på 1960-talet.

Kl. 11.15 Mette Bye, ph.d.-studerende, Avd. f. teknologi, programmet for bygg og miljø, Høgskolen i Sør-Trøndelag, Norge

Melhus prästgårds plats i norsk restaureringshistoria, och byggnadsarkeologins roll.

Prestegårdslåna på Melhus vid Trondheim är i arkitekturhistoriska sammanhang en enkel byggnad, men en enkel byggnad med en komplex byggnadshistoria. Vad vi i dag ser, är en 36 meter lång, smal och gul träbyggnad som är en välväxt representant för byggnadskonsten i Trøndelag, men den är långtifrån samma timmerbyggnad som uppfördes en gång på tidigt 1700-tal, och som utgör kärnan i den långa längan.

Prestegårdslåna har varit en byggnad med skiftande status, den var både privat bostad och offentlig ämbetsbyggnad med prästkontor och församlingsrum för allmogen. Prästgårdarna blev utpekad som historiskt värdefulla tidigt på 1900-talet. Många registrerades som administrativt byggnadsminne efter det att Norge fick sin första lagstiftning på området 1920. Det skriftliga källmaterialet om prästgårdens historia är omfattande och här finns många detaljupplysningar om byggnadens historia. Noggranna beskrivningar, skisser och foton finns det emellertid mycket lite av. Först under vår tid har byggnadsspår och förändringar dokumenterats med hjälp av beskrivningar och foton. Byggnaden har också undersökts av teknisk konservator.

Medan monumentalarkitekturen var föremål för planerade och välgenomtänkta restaureringsarbeten, byggdes de privata och halvoffentliga byggnadsminnen om, särskild bostäderna, efter ägarnas behov och smak, och trots byggnadsminnesförklaringen med begränsat inblandning från

antikvarierna. Detta är ett fenomen som sträcker sig in i vår tid.

En problemställning för denna och liknande byggnader, som exempel på anonymarkitekturen, är hur bristande dokumentation i samband med ombyggnader och restaureringar försvårar utredningen av byggnadens fysiska historia. Är detta objekt värd kostsamma byggnadsarkeologiska undersökningar? Vilka möjligheter och begränsningar har vår tids undersökande metoder när det gäller denna typ av objekt, och kan fynden ha betydelse för byggnadens användning och vidare öde?

Prestegårdslåna är ett av flera fall i en avhandling om restaureringshistorien i Norge där förhållandet mellan bevarandefilosofi och restaureringspraxis undersöks, med vikt på bevaringsvärdiga trähus som används som bostäder. Materialet som används i denna presentation är färgundersökningar från NIKU och skriftliga källor från Statsarkivet i Trondheim, bearbetade av Kristine Kaasa Moe och Bjørg Rugelsjøen i Prestegårdslånas Vänner.

Kl. 11.50 Vegard Røhme, arkitekt och hantverkare, eget företag, Norge

Byggnadsarkeologi i jordhus.

Det har tidigare, nästan inte gjorts några grundliga byggnadsundersökningar på norska jordhus. Nu sker det. Sommaren 2007 skall vi leta upp så många som möjliga av Akershus fylkes jordhus. Registrera alla funna och ”gräva” oss genom ett litet urval av dessa. Akershus fylkesmuseum är projektansvarig. Såväl arkitekter som teknisk konservator, geologer och hantverkare kommer att delta.

Några centrala frågor: Vad vill vi veta? Vilka metoder skall vi använda? Vad kan geologiska kartor och jordprov från väggar och tomter berätta för oss? Vilken information får vi ut av att intervjua de människor som själva byggde jordhus på 1950-talet? Hur skall vi förmedla resultaten av projektet?

Kl. 13.20 Karna Jönsson, byggnadsantikvarie, Riksantikvarieämbetet, Stockholm, Sverige

Att etikettera kulturvärden – eller vad har byggnadsarkeologi med den antikvariska verksamheten att göra.

Kulturmiljövården ska vara rationella, vi ska arbeta efter färdiga mallar och system, på blanketter ska vi registrera objektivt och mäta i centimetrar. Vi har tryckta checklistor och krysslistor för att lättare kunna etikettera bebyggelsen – har de personhistoriska eller samhällshistoriska värden? Huvudbry blir det när värdena konkurrerar – är alla värden lika mycket värda? Vad ska väljas värderas? Ofta kan man passa in alla värden på samma byggnad.

I alla vård- och underhållsplaner för profana byggnader och kyrkor och i byggnadsminnesbeslut ska det finnas en värdebeskrivning. Men vad gör man om nya eller kompletterande historiska spår framkommer i samband med en restaurering? Ju fler personer och kompetenser ju fler infallsvinklar. I samband med t.ex. restaureringsarbeten tillför hantverkaren sin kunskap om material, teknik och byggande. Han ser byggnadsetapper, spår efter verktygen och kommer sina föregångare nära.  Men efterfrågas denna nya och utvidgade kunskap? Historien och värdena finns ju redan och vi ska vara rationella. Nämner vi ordet byggnadsarkeologi så ser man framför sig hur taxametern tickar i takt med att vi mäter millimetrar.

Många historiska beskrivningar är från 30-talet. De är intressanta utifrån den tidens idéer och restaureringsideologiska tankar men vi behöver också utveckla kunskapen i förhållande till vår tids erövrade kunskap.

Idag betonas allas ansvar för kulturmiljön. För att leva upp till detta så måste kulturmiljösektorn fokusera på att fördjupa kunskap inom sitt ansvarsområde och förmedla denna på ett sätt som är engagerande. Vi kan inte lura alla med nytryck av gammal skåpmat och tjusiga foton.

En stor fråga är – hur uppdateras det dynamiska innehållet i den kulturhistoriska värderingen – finns det redan en blankett eller måste vi göra en ny.

Kulturvärdet måste få vara dynamiskt. Det kulturhistoriska värdet är en del av ett detektivarbete, som söker sambanden mellan olika miljöer, människor och tider och är det som ger oss energi och inspiration att fortsätta.

kl. 13.55 Anders Myrtue, overinspektør, Odense Bys Museer, Danmark

Odense Bys Museer och byggnaderna.

Den fynske landsby. Foto Odense Bys Museer.

Odense Bys Museer är en gammal institution, som grundades 1860 långt före det nästa museum i regionen, som grundades på Langeland år 1900. På denna bakgrund har museet traditionellt haft en bred utblick både geografiskt och tematiskt. Vi har intresserat oss för byggnader i den fynska regionen långt över 100 år. Intressena har i varierande omfattning varit konkreta, allmänna, forskningsorienterade, förmedlings- eller förvaltningsinriktade. Under åren före öppningen av friluftsmuseet Den Fynske Landsby 1946 insamlades och undersöktes äldre (17-1800-tals) byggnader från landsbygden. Denna aktivitet har vi fortsatt med i varierande intensitet fram till i dag. Särskilda byggnadstyper har det forskats systematiskt i och det arbetas fortsatt med dessa. Under 1980-talet genomfördes en omfattande registrering av bondgårdar på Fyn, från perioden 1850-1925. Alltid, men särskild efter 2001 har förvaltningsperspektivet spelat en roll för museet. Vi kontrollerar i tusentals byggprojekt och -planer, och under de senaste åren har museet vidgat sin insats på byggnadsområdet till – på statens vägnar – att sköta ärenden beträffande byggnadsminnesförklarade byggnader.

Overinspektør Anders Myrtue, Historisk tid, tänker i sitt inlägg ge en närmare redogörelse för ovanstående samt informera om vilket utbyte museet fick och får genom insatsen och var vi vill med vår fokus på byggnaderna.

Se den resterande delen av lördagsprogrammet här

Värd för konferensen är INSTITUT 1

Konferensen har fått ekonomiskt stöd av

Läs mera om, hur man får ekonomiskt stöd. Klicka på logon!

Till sidans topp

Copyright © 2006-07 buildings-archaeology.net. Updated april 11 2007 | webmaster