 |
|
||||||||||||||||||||||||||||||
Links
T.v. Kyrkan i Bjernede 1983. I mitten. Lada av skiftesverk, Tyrstrup prästgård 1982. T.h. Konsistoriehuset, Københavns universitet. Foto Ebbe Hædersdal 1985.
DEN NORDISKA KONFERENSEN «BYGGNADSARKEOLOGIN FÖRR, NU OCH I FRAMTIDEN.»
BAKGRUND
Ordet ’byggnadsarkeologi’ leder tanken till arkeologiska utgrävningar. Det väsentligaste är emellertid det stratigrafiska elementet. I arkeologiska utgrävningar friläggs skikt efter skikt, som var för sig representerar en tidsperiod fastställd av skiktens fynd. Skikten bildar tillsammans en stratigrafi. Den byggnadsarkeologiska undersökningens mål är att frilägga de olika tidsskikten i byggnaden genom registreringen av historiska spår och konstruktiva detaljers inbördes kronologiska förhållanden – dvs. stratigrafin i byggnaden. Med stratigrafi åsyftas byggnadens fulla tredimensionalitet, och stratigrafin kan även omfatta element, som är borttagna eller tillfogade.
Odense adelige Jomfrukloster, tidigare den medeltida biskopsgården i Odense. Lagerprofil vid utgrävning i källaren. Foto Ebbe Hædersdal 1977
Københavns universitet, Professorboligen. Friläggning av färgskikt på huvudtrappan. Alla färgskikten är daterade genom skriftliga källor och ger tillsammans med andra friläggningar i huset ett unikt underlag för att bedöma de olika byggnadselementens kronologi. Foto Lene Larsen 1991.
Københavns universitet. Professorboligen. Barock limfärgsdekoration under lärften på västväggen och den västra halvan av nordväggan. Utanpå stolparna i väggen finns gröna målade stolpar med schablonmålade bruna eklöv. Dekorationen försvann i hörnet, då det inrättades en kakelugnsplats och väggytan bakom marmorerades. I nordväggen ses en igenmurad dörröppning och en igenmurad serveringsöppning, som avslöjar att rummet under en tid användes som matrum. Öppningen var placerad fram för trappan till köket i källaren. T.h. om den igenmurade dörröppningen finns spår i väggen från en tidigare mellanvägg, som ursprungligen indelade det nuvarande rummet i två smärre rum. Foto N. O. Graversgaard 1992.
Tidsskikten berätter historia på olika nivåer: arkitektur- och konsthistoria, byggnadens historia, historien om livet i byggnaden, konstruktionens och materialens historia etc. Tidsskikten ger också underlag för uppfattandet av arkitektoniska og kulturhistoriska värden, och den byggnadsarkeologiska undersökningen fungerar då som katalysator i en värderingsprocess, där restaureringsarkitekten söker mediera mellan byggnadens olika konstruktiva, funktionella, estetiska och historiska relationer.
Byggnadsarkeologin har en mycket lång tradition i de nordiska länderna. De senaste årtiondena har emellertid utbildning och forskning i ämnet delvis försummats. Samtidigt har intresset ökat påfallande i andra länder och i ICOMOS-regi (International Council on Monuments and Sites). Därför menar byggnadsarkeologer från olika yrkesgrupper i de nordiska länderna att tiden är mogen för att revitalisera ämnet.
Byggnadsarkeologiska undersökningar har i många länder traditionellt utförts av arkitekter. Under 1800-talets andra hälft användes byggnadsarkeologin – då oftast under namnet konstarkeologi – till att skapa kunskap om stilperioder och stilelement. I början på 1900-talet blev byggnadsarkeologin i högre grad ett redskap för att förstå byggnader och för att kunna använda denna kunskap i restaureringen, förmedlingen och förvaltandet av det arkitektoniska kulturarvet. På så sätt ökades intresset även bland andra yrkesgrupper.
Överst. Kapitäl från Quedlinburg. Nederst. Frontperspektiv av kyrkan i Huyseburg, ca. 1121. Efter Heinrich Otte: Handbuch der kirhlichen Kunst-Archäeologie des deutschen Mittelalters. 3. uppl. Leipzig 1854.
I mitten. Ritning av Franciskanerkyrkan i Svendborg före rivningen 1828. Arkitekt Tullin. T.h. Frontperspekiv ritad av Tullin, som även uppmätte kyrkan (Nationalmuseum).
Intresset för de nationella monumenten växte med nationalromantikken och ledde till restaureringsrörelsens födelse under de första årtiondena av 1800-talet. Avhandlingar om monumenten började dyka upp i historiska årsböcker och skrifter. Tyska handböcker om konstarkeologi och restaurering av bl.a. Heinrich Otte, Franz Kugler och Ferdinand von Quast nyttjades flitigt i Skandinavien. Under 1800-talets senare hälft skärptes den arkeologiska argumentationen avsevärt i de danska publikationerna, och andra monumentgrupper som t.ex. stads- och landsbygdens hus blev indragen i forsknings- och bevarandearbetet. Begreppet 'konstarkeologi' blev för snävt. Den hittills äldsta kända användningen av beteckningen "bygningsarcæolog" går tillbaka till en artikel i den danska tidskriften Architekten från 1902 av restaureringsarkitekten H. B. Storck.
I dag är förvaltandet av det arkitektoniska kulturarvet inte enbart ett arbetsfält för arkitekter, utan även för arkeologer, etnologer, konservatorer, konstvetare, antikvarier och annat museifolk, och en större del av ansvaret för förvaltandet av detta kulturarv kommer i fortsättningen att placeras på museerna. Därför finns ett växande behov av att öka förståelsen för byggnadsarkeologin som metod, att diskutera användningen av nya digitala tekniker och att skapa ett samarbete mellan olika yrkesgrupper. Detta gäller inte minst i en tid med växande globalisering, vilket kommer att få stor betydelse för vårt sätt att presentera kulturarvet.
SYFTE^
Konferensens huvudsyfte är att vidga och att utveckla samarbetet mellan de yrkesgrupper, som använder byggnadsarkeologin som redskap i förmedlingen och förvaltandet av det arkitektoniska kulturarvet – arkitekter, byggnadsarkeologer, etnologer, konservatorer, konstvetare, antikvarier och andra intresserade inom museivärlden. Stor vikt läggs vid att väcka studenters intresse för byggnadsarkeologins betydelse i restaureringsprocessen, i förmedlingen av kulturarvet och i förvaltandet av de kulturhistoriskt värdefulla miljöerna.
Ett annat syfte är att skapa mera liv och struktur i samarbetet mellan de olika yrkesgrupperna och mellan de nordiska länderna. Ett ytterligare syfte är att under konferensen etablera ett nordiskt forum för byggnadsarkeologi – ett nätverk som i fortsättningen bl.a. kan verka för att sprida kunskap om ämnet, väcka debatt om ämnets framtid och initiera gemensamma eller parallella forskningsprojekt i de nordiska länderna.
Med föredrag och diskussioner under trevlig samvaro bör konferensen ge rika möjligheter till att reflektera kring ämnets roll i förmedlingen och förvaltandet av kulturarvet samt i restaureringsarbetets teori och praxis och inte minst till att etablera nya kontakter. Som uppföljning planeras även en publikation.
INNEHÅLL^
Konferensens brett formulerade titel ”Byggnadsarkeologin förr, nu och i framtiden” ger möjlighet att betrakta byggnadsarkeologin i ett historiskt ljus, men även presentera aktuella undersökningar och nya ’redskap’ i byggnadsarkeologin samt att diskutera dess framtid och olika yrkesgruppers syn på ämnet. Dessutom finns möjlighet att diskutera eventuella gemensamma eller parallella forskningsprojekt och därav följande synergieffekter.
I dag används manuell uppmätning jämsides med olika former av 3D-uppmätning. Teknikerna kompletterar varandra. T.v. Uppmätning i Nörregade 29 i Odense. Foto Marianne Goral Krogh 2003, Odense Bys Museer. T.h.. 3D-uppmätning med totalstation av herrgården Nörre Vosborg 2004. Frilandsmuseets ritkontor.
Under den första dagen presenterar representanter från olika yrken och de olika nordiska länderna sin syn på konferensens ämne. Under den andra dagen arbetar man i mindre, tvärfackligt och tvärnordiskt sammansatta grupper, där konferensens deltagare har möjlighet att göra ett inlägg. Tredje dagen ägnas åt exkursioner i Köpenhamnsområdet.
Värd för konferensen är INSTITUT 1
Konferensen har fått ekonomiskt stöd av
 |
||
Läs mera om, hur man får ekonomiskt stöd. Klicka på logon!